Bättre sent än aldrig

1977 tyckte Roman Polanski (då 44 år gammal) att det var en bra idé att gå hem med en trettonårig flicka för att sedan leva under flykt i Europa från myndigheterna i USA.
2009 tycker Schweizisk polis att det är hög tid att gripa Polanski och lämna över honom till den amerikanska rättvisan.

”Polanski greps för sexbrott”

Kvällens fynd på vinden

Felt - Stains on a decade



Bengt Af Klintberg - Svensk Fluxus

Aloha

Okej, med risk för att jag skriver om samma saker hela tiden. Men det här bortglömda skateboard-performance-framträdandet med Mark Gonzales på Abteiberg Museum i Mönchengladbach är ju så roligt:



Bakgrunden till allt var att konstnären Johannes Wohnseifer ville samarbeta med Mark som skulle bidra med ett performance (skating ballet) mellan hans hängda minimalistiska verk. Dessutom såg Jason Schwartzman, i sin tur, en film från utställningen och blev så inspirerad att han klippte ihop en musikvideo av det filmade materialet till hans band Coconut Records:

Bart

Jag hade nästan glömt bort Bart Davenport när vi sådär lite spontant bestämde oss för att gå och se honom spela på Landet i lördags kväll. När han släppte sin självbetitlade debut (?) 2005 befann jag mig i Barcelona och tillsammans med Saturday looks good to me’s ”Every Night” var det i princip det enda jag lyssnade på under hela min vistelse därnere.
I alla fall så var det kul att höra honom nu igen när han tillsammans med det ihopsatta kompbandet (som bestod av medlemmar från bandet Ingenting) bjöd på en trevlig spelning där både soul, funk och lite bossatakter avhandlades.

Lasagne för tre:

Att göra någonting manligt

Det här är vår vän Nils Johansson. Den 6 september satte han sig i en ihopfällbar (!) segelbåt för att ensam segla från Stockholm till Wanås slott i Skåne. Nisse har aldrig förut seglat en båt och du kan läsa om hans djärva äventyr här

The Journal

“The magazine has always been, and I hope will always be, an honest reflection of my interests,”

Michael Nevin har gjort sin tidning the Journal nu i tio år och i veckorna kommer det 27:e jubileumsnumret ut. The Journal har gått från att vara ett litet skateboard & art zine till att idag vara ett renodlat konst- och populärkulturmagasin med exklusiva bidrag från ett flertal samtida konstnärer och fotografer under åren. Det som jag tycker gör the Journal så himla bra är att det känns som att läsa ett hemmasnickrat zine, som gjorts med hjärta och slit, samtidigt som den lyckas hålla en sjukt hög standard i allt som publiceras. Något som idag känns ganska unikt när de flesta magasin är tjocka och tunga som tegelstenar men mer än hälften av sidorna upptas av annonser.

I en intervju för Style.com berättar Michael mer om the Journal och tidningens utveckling som jag tycker är mycket inspirerande och bra.

Ignorans

Varför har jag aldrig lyssnat på Super furry animals förut? De har ju funnits där så nära, men ändå aldrig. Stor miss!

Hur bra är inte den här?

Semester

Skateboard motiv

Alla som någon gång har åkt skateboard i sitt liv minns alltid sin första riktiga bräda. Förmodligen kan man redogöra exakt hur motivet såg ut, om man hade gröna hjul eller om griptapen var rosa. I alla fall så var motivet på brädan väldigt betydande när valet av sin första bräda skulle ske.
På den tiden när jag upptäckte skateboard var hela ”sporten” nere i en riktig svacka. Det var otroligt få som åkte och skateboard var en subkultur med endel tveksamheter. Den lilla skara som skatade på den tiden levde i en skyddad värld där man aldrig skulle släppa in vare sig sportspeglar, föräldrar eller extremsport events. Och jag älskade det.
Hur som helst så speglar många av skateboardmotiven från den tiden hur stor skillnad det är mot skateboard idag, en jätteindustri och en sport med miljoner (sant!) utövare världen över.
Jag har därför hittat några skateboardmotiv som jag minns väl då jag som tioåring upptäckte sporten:

Ditt eget sommarprogram

Jag tycker det här är ganska roligt. Nu kan alla som har drömt att få vara sommarpratare spela in sitt eget program: Jag sommarpratar

Back to basic

Nu lämnar vi Sonic Youth-spåret.

Den här dängan fick vi serverad ute igår så den får avsluta:

(låten är ju faktiskt bättre på skiva så här är spotifylänken: spotify:track:5uccU3QwLLSzJZaP9JxGky)

Computer Age

Året 1982 ser jag dagens ljus för första gången och Michael Jackson når stora framgångar med sitt nysläppta album Thriller. Samma år bestämmer sig Neil Young för att bryta med sin traditionella bana och ger ut sitt kontroversiella album Trans, ett album som upprör både inbitna fans och skivbolag. På de nio låtar som finns med på skivan använder sig Neil av synthesizers och vocoder och kanske är det första gången rockmusik och syntar möts på det här sättet.

Året 1989 bestämmer sig ett gäng amerikanska rockband att spela in ett tribute album till Neil Young (The Bridge), där delar av försäljningen gick till en skola som arbetar med utveckling av hjälpmedel till handikappade barn.
Tillsammans med band som Flaming Lips, Dinosaur Jr och Pixies medverkar också Sonic Youth som gör en fantastisk tolkning av låten Computer Age, tagen från just albumet Trans.

Det känns ganska symboliskt att Sonic Youth valde att göra en cover just från albumet Trans egentligen. Först ser jag en likhet i det exprimentella och att både Neil Young och SY alltid gått sin egen väg och aldrig brytt sig om vare sig skivförsäljning eller vad någon annan tycker. Den andra gemensamma nämnaren finns i att båda låg på skivbolaget Geffen som inte var värst förtjusta i deras ickekommersiella produktioner. Geffen stämde till och med Neil Young eftersom dom ansåg att han inte levererade det han skulle med album som te.x Trans.
Thurston Moore berättar i sin tur i en intervju att Geffen hade en vision om att Sonic Youth skulle bli kommersiellt framgångsrika likt band som Nirvana men istället gick även SY sin egen väg.

Jag tycker i alla fall att Computer Age är en grymt bra låt, både i Sonic Youths gnisslande gitarrtappning och med Neil Youngs synthesizers.

På detaljnivå med Sonic Youth, del 2

En sak till om gårdagens bild.
Jag vill uppmärksamma klockan. Tyvärr vet jag inget om klockor, till skillnad från effektpedaler, så jag kan inte säga något om vad det är för klocka. Den ser i alla fall bra ut.

På detaljnivå med Sonic Youth

Den där videon jag postade i förrgår bjuder på en hel del inspiration. 28 sekunder in kommer till exempel ett bra ljud vars källa man lär känna genom en inzoom på Lee när han rattar sin pedal.


Pedalen är en Digitech Two Second Digital Delay PDS 1002 och det verkar som att man ska kunna hitta den för runt en femhundring på ebay. Lets make some noise!

Sonic Art

För drygt en månad sedan gick jag, sista dagen av utställningen kan tilläggas, och såg Lee Ranaldo & Leah Singers "iloveyouihateyou" på Magasin 3. Jag vart inte helt överväldigad måste jag säga. Kanske för att det hela blev en aning rörigt när Lee & Leahs verk (som bestod av videosekvenser, stillbilder och ljud) fick samsas tillsammans med andra videoinstallationer. Förmodligen fanns det säkert ett samband och någon tanke bakom att alla installationerna delade rum, men jag upplevde det mest som stökigt.

När jag ändå är inne på Sonic Youth-relaterad konst så måste jag medge att det är väldigt lockande att åka ner till Malmö bara för att besöka den pågående utställningen ”Sonic Youth etc. : sensational fix” på Malmö Konsthall.

Återigen, vad är grejjen med SY och Malmö?

Fanblog

Efter moget övervägande har vi beslutat oss för att bli en fanblog där vi enbart skriver om Sonic Youth. Beslutet har smugit sig på oss. I och med det här guldkornet har jag svårt att se hur vi skulle kunna låta bli.

Jazzblaster

Sonic Youth släpper två gitarrer och med gitarrerna får man ett ark "custom stickers" och ett zine. Jag vill gärna ha någon av gitarrerna men utan att veta priset så misstänker jag att jag inte är potentiell kund än på något år. Men det där zinet, kan inte det göras tillgängligt för oss fattiga gitarrnördar? Jag kan verkligen tänka mig att köpa "the definitive insider’s guide to all things Jazzmaster in the world of Sonic Youth" och jag betalar gärna en hundralapp eller två.

(Bilden kommer från http://www.fender.com/sonicyouth/)

Hakar på

Den här filmen börjar dyka upp lite överallt nu och jag tänker inte vara sämre än att haka på trenden. Vill ju inte vara som han killen i röd tröja och grön keps som vägrar dras med i festligheterna. Eller ja, till slut reser han sig ju upp och blir en del av gruppen men då är det ju nästan över. Kanske är jag nu mer som killen som springer in efter 1.40.

Camouflage

Om jag i sommar ska exponera mina likbleka stubbar till ben tänker jag göra det i grön camouflage. Inga Seersuckers eller Ralph Lauren kortbraller här inte!

Magnetic fields på gameboy

In action

Bilden kommer härifrån.