fredag 30 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
Uppgörelse med alla som säljer mobiltelefoner
I helgen kom jag iväg till en mobilhandlare för att fingra på den telefon som jag är lite intresserad av att köpa. Telefonen, en Nokia N85, är en hyfsat ny telefon från världens största mobiltelefontillverkare och den har enligt vad jag läst mig till tagits emot med goda omdömen. Fler än jag borde alltså vara intresserade av att köpa den. Trots detta besökte jag tre mobiltelefonbutiker innan jag tillslut kom till en som hade just den här telefonen. Det här och en del andra saker som jag stött på när jag sonderat terrängen inför mitt telefonköp får mig att känna att saker inte riktigt står rätt till i den här branschen.
Problem nummer ett: När jag sprang runt och kollade så chokerades jag över hur få telefoner mobiltelefonhandlarna har i sina butiker. Såhär i efterhand så uppskattar jag det till att butikerna hade ett snitt på någonstans runt 20 modeller i butik. Det känns som väldigt få om man dessutom tar i åtanke att utav dessa kan över hälften klassas som utgående modeller. Frågan jag ställer mig utifrån detta är varför man har en mobiltelefonbutik om man inte har ett bra utbud av just mobiltelefoner? De flesta hade "föregående" modeller till den jag var på jakt efter men till samma pris som jag på nätet sett att den ska ligga på. Det känns inte riktigt rätt, jag får intrycket att butikerna är en plats där man kränger ut gammalt skräp till de som inte vet bättre.
Problem nummer två: I butikerna är de telefoner som finns att peta på små döda plastbitar med en påklistrad skärmbild som inte fyller någon som helst funktion annat än att visa upp hur telefonen ser ut. Plastbitarna ger ingen information om hur telefonerna är att använda. Jag vill se hur menyerna fungerar, kanske testa att ta ett bild och en massa annat. Om jag inte erbjuds att verkligen få testa telefonen i butiken, varför ska jag då köpa den där och inte på nätet?
Problem nummer 3: Prissättningen. (Det här är en djungel som jag inte tror att jag har en chans att skriva om på ett sammanhängande sätt, men jag försöker.) Först. De fysiska butikerna har i de flesta fallen högre priser än vad som erbjuds på nätet. (Därför vore det ju logiskt att de satsade på de två tidigare problemen med utbud och service.) Nu ska jag dock inte fokusera så mycket mer på just de fysiska butikerna, nu flyttar jag ut på nätet och talar om mobiltelefonförsäljning i stort.
Jag känner att jag blir lurad!
En Nokia N85 kostar någonstans mellan 4000-6000 enligt prisjakt.nu. Bara den prisskillnaden mellan olika återförsäljare får mig att höja på ögonbrynen. Hur kan det skilja så mycket? Om jag hade 4000 kr på fickan att köpa en telefon för i denna stund så skulle det dock inte finnas nått problem här för mig. Jag skulle köpa telefonen av den som tog det lägsta priset (eller kanske handla i en fysisk butik med god service där priset inte låg allt för långt över det billigaste alternativet på nätet).
Som de flesta andra (?) så binder jag istället upp mig i 1-2 år med en förhöjd månadsavgift på någon hundring för att slippa utgiften här och nu. När jag gör det så får jag dessutom betala lite mindre för telefonen i utbyte mot att jag är uppbunden till en mobiloperatör. Personligen har jag Tele2 som operatör och jag tycker inte att de är särskilt bra. Mottagning i min lägenhet är kass men jag har sjukt låga räkningar så jag har bestämt mig för att behålla dom som operatör ändå. Så jag går in på Tele2s webshop och kollar hur mycket jag ska betala i månaden om jag förlänger mitt abonnemang.
Om jag betalar 200 kronor i månaden i 24 månader får jag telefonen för 1 krona nu. Jag ges dock chansen att klicka i en ruta för att dela upp köpet på 18 månader istället för 24. När jag gör det får jag reda på att jag då också får betala 200 kr i månaden men att jag istället för att betala 1 krona nu får betala 95 kronor. En något bättre deal för mig alltså. Varför i helvete visar de upp att de försöker blåsa mig i första läget? Jag känner att de tar mig för en idiot och att jag hur jag än agerar kommer att vara just en idiot. Jag tycker inte om att handla något under dessa förutsättningar.
För att göra det hela det hela ännu lite krångligare snubblade jag över ett blogginlägg om en annan Nokiatelefon som jag inte sett tidigare. Den här telefonen tror jag passar mig bättre än den andra. Jag tror att jag är mer bekväm med en telefon utan slide. Jag är egentligen inte ens särskilt intresserad av mobiltelefoner. Jag vill ha en telefon som jag trivs med, en som jag inte blir på dåligt humör av att se, en som känns åtminstone lite inspirerande. Då min Ipod dött vill jag kunna lyssna på musik i telefonen och sen vill jag ha en med duglig kamera, det är mina krav.
Den här telefonen, Nokia N79, ska vara 1000 kr billigare än Nokia N85 om jag betalar för den kontant. Hos de jag hittar som säljer den bunden till Tele2 så priset som gäller 200 kronor i månaden i 18 månader. Alltså samma pris för mig som för telefonen som är 1000 kr dyrare kontant.
Jag känner att jag blir lurad!
Problem nummer ett: När jag sprang runt och kollade så chokerades jag över hur få telefoner mobiltelefonhandlarna har i sina butiker. Såhär i efterhand så uppskattar jag det till att butikerna hade ett snitt på någonstans runt 20 modeller i butik. Det känns som väldigt få om man dessutom tar i åtanke att utav dessa kan över hälften klassas som utgående modeller. Frågan jag ställer mig utifrån detta är varför man har en mobiltelefonbutik om man inte har ett bra utbud av just mobiltelefoner? De flesta hade "föregående" modeller till den jag var på jakt efter men till samma pris som jag på nätet sett att den ska ligga på. Det känns inte riktigt rätt, jag får intrycket att butikerna är en plats där man kränger ut gammalt skräp till de som inte vet bättre.
Problem nummer två: I butikerna är de telefoner som finns att peta på små döda plastbitar med en påklistrad skärmbild som inte fyller någon som helst funktion annat än att visa upp hur telefonen ser ut. Plastbitarna ger ingen information om hur telefonerna är att använda. Jag vill se hur menyerna fungerar, kanske testa att ta ett bild och en massa annat. Om jag inte erbjuds att verkligen få testa telefonen i butiken, varför ska jag då köpa den där och inte på nätet?
Problem nummer 3: Prissättningen. (Det här är en djungel som jag inte tror att jag har en chans att skriva om på ett sammanhängande sätt, men jag försöker.) Först. De fysiska butikerna har i de flesta fallen högre priser än vad som erbjuds på nätet. (Därför vore det ju logiskt att de satsade på de två tidigare problemen med utbud och service.) Nu ska jag dock inte fokusera så mycket mer på just de fysiska butikerna, nu flyttar jag ut på nätet och talar om mobiltelefonförsäljning i stort.
Jag känner att jag blir lurad!
En Nokia N85 kostar någonstans mellan 4000-6000 enligt prisjakt.nu. Bara den prisskillnaden mellan olika återförsäljare får mig att höja på ögonbrynen. Hur kan det skilja så mycket? Om jag hade 4000 kr på fickan att köpa en telefon för i denna stund så skulle det dock inte finnas nått problem här för mig. Jag skulle köpa telefonen av den som tog det lägsta priset (eller kanske handla i en fysisk butik med god service där priset inte låg allt för långt över det billigaste alternativet på nätet).
Som de flesta andra (?) så binder jag istället upp mig i 1-2 år med en förhöjd månadsavgift på någon hundring för att slippa utgiften här och nu. När jag gör det så får jag dessutom betala lite mindre för telefonen i utbyte mot att jag är uppbunden till en mobiloperatör. Personligen har jag Tele2 som operatör och jag tycker inte att de är särskilt bra. Mottagning i min lägenhet är kass men jag har sjukt låga räkningar så jag har bestämt mig för att behålla dom som operatör ändå. Så jag går in på Tele2s webshop och kollar hur mycket jag ska betala i månaden om jag förlänger mitt abonnemang.
Om jag betalar 200 kronor i månaden i 24 månader får jag telefonen för 1 krona nu. Jag ges dock chansen att klicka i en ruta för att dela upp köpet på 18 månader istället för 24. När jag gör det får jag reda på att jag då också får betala 200 kr i månaden men att jag istället för att betala 1 krona nu får betala 95 kronor. En något bättre deal för mig alltså. Varför i helvete visar de upp att de försöker blåsa mig i första läget? Jag känner att de tar mig för en idiot och att jag hur jag än agerar kommer att vara just en idiot. Jag tycker inte om att handla något under dessa förutsättningar.
För att göra det hela det hela ännu lite krångligare snubblade jag över ett blogginlägg om en annan Nokiatelefon som jag inte sett tidigare. Den här telefonen tror jag passar mig bättre än den andra. Jag tror att jag är mer bekväm med en telefon utan slide. Jag är egentligen inte ens särskilt intresserad av mobiltelefoner. Jag vill ha en telefon som jag trivs med, en som jag inte blir på dåligt humör av att se, en som känns åtminstone lite inspirerande. Då min Ipod dött vill jag kunna lyssna på musik i telefonen och sen vill jag ha en med duglig kamera, det är mina krav.
Den här telefonen, Nokia N79, ska vara 1000 kr billigare än Nokia N85 om jag betalar för den kontant. Hos de jag hittar som säljer den bunden till Tele2 så priset som gäller 200 kronor i månaden i 18 månader. Alltså samma pris för mig som för telefonen som är 1000 kr dyrare kontant.
Jag känner att jag blir lurad!
måndag 26 januari 2009
Arkitip
Idag kom jag över två nummer av den Los Angeles baserade konsttidningen Arkitip till ett fördelaktigt pris när Papercut hade dukat upp ett litet rea-bord i sin butik.
Arkitip låter olika konstnärer vara curatorer för varje nummer som dessutom är delaktig under hela skapandeprocessen av tidningen, från tryck till att omsorgsfullt förpacka varje nummer var för sig. Varje nummer är såklart limiterade till ett visst antal men det exlusiva med tidningen är att man faktiskt köper konst. Med till varje nummer följer allt ifrån handgjorda prints och t-shirts till vinylsjuor och fotokopior. Det är heller inga obskyra, mindre namn som har turats om att vara curatorer på Arkitip, i senaste numret ser vi t.ex Peter Saville som curator.
Jag tycker mycket om tidningar som är uppbygga på det här sättet. Att varje nummer ser olika ut både till utseende och form. Jag gillar när man använder sig av förpackningar och att det faktiskt finns ett handarbete bakom varje exemplar. Slutligen kan jag tillägga att priset för varje nummer kan variera kraftigt, allt från 200- till 1000 kronor får du betala för ett limiterat exemplar konstmagasin.
söndag 25 januari 2009
Strumpor
Rickard skriver om Happy socks och jag tycker att det han skriver är bra. Hur kunde det gå som det gick med Happy socks? Varför hakade alla på idén om att färgglada strumpor var en bra idé?
Vidare tipsar han om gråa strumpor, personligen har jag funderat lite på mossgröna.
Vidare tipsar han om gråa strumpor, personligen har jag funderat lite på mossgröna.
onsdag 21 januari 2009
Spontana små glädjeämnen i vardagen, sånt man vill dela med sig av
Jag har kollat på den här reklamfilmen varje dag sen kom upp på youtube, ibland flera gånger på en och samma dag. Rätt skadat beteende, men den gör mig glad. Jag tycker filmen är bra och jag vill dela med mig av den.
Vill själv också ha en ny mobiltelefon med bra kamera så att jag kan ta bilder på sånt som gör mig glad i min vardag. Den jag har nu har egentligen varit döende i snart ett år men jag har ändå inte fått ändan ur. Funderar så smått på en Nokia N85. Jag har ju egentligen aldrig varit riktigt nöjd med min Sony Ericsson så det är väl inte mer än rätt att byta. Till helgen lovar jag mig själv att jag ska ta mig till affären och peta lite. Kanske lyckas någon försäljare få mig på rygg, hoppas på det.
Vill själv också ha en ny mobiltelefon med bra kamera så att jag kan ta bilder på sånt som gör mig glad i min vardag. Den jag har nu har egentligen varit döende i snart ett år men jag har ändå inte fått ändan ur. Funderar så smått på en Nokia N85. Jag har ju egentligen aldrig varit riktigt nöjd med min Sony Ericsson så det är väl inte mer än rätt att byta. Till helgen lovar jag mig själv att jag ska ta mig till affären och peta lite. Kanske lyckas någon försäljare få mig på rygg, hoppas på det.
tisdag 20 januari 2009
2009 blir året
då jag arkiverar mina skivor. Jag har sagt att jag ska göra det länge nu men ikväll är det dags. Upp på vinden med allt! Det finns många bortglömda bra skivor som kommer fram när skivsamlingen nedmonteras. Dessvärre dyker det också upp mycket skit. Jag ska därför helt random ge er tre album som har spelats lite mindre från min samling:
Suede - Headmusic
Suede har släppt tre bra album och är på väg utför när den här skivan släpps 1999. Skitkass.
Paul Revere and the Raiders - Greatest Hits
Jag var mitt uppe i en pyskadelisk garagerock period som de flesta har nångång i sitt liv. Jag köpte en hel del bra skivor och en del mindre bra. Som den här.
Electronic - Twisted Tenderness
Sumner och Marr. New Order och Smiths. Låter ju onekligen bra. Men just den här skivan har spelats väldigt lite i mitt hem.
Suede - Headmusic
Suede har släppt tre bra album och är på väg utför när den här skivan släpps 1999. Skitkass.
Paul Revere and the Raiders - Greatest Hits
Jag var mitt uppe i en pyskadelisk garagerock period som de flesta har nångång i sitt liv. Jag köpte en hel del bra skivor och en del mindre bra. Som den här.
Electronic - Twisted Tenderness
Sumner och Marr. New Order och Smiths. Låter ju onekligen bra. Men just den här skivan har spelats väldigt lite i mitt hem.
söndag 18 januari 2009
Rock and Roll
Vi har skapat oss en lista på spotify där vi samlar musik som vi tycker om. Lyssna på den här.
torsdag 15 januari 2009
Vi tänkte först göra ett pappersfanzine
Sen tänkte vi att vi tar en sak i taget. Och här är vi nu. Vi avvaktar och tänker lite på det postdigitala.
Det postdigitala del 1.
Det postdigitala del 2.
Det postdigitala del 1.
Det postdigitala del 2.
Stil
Harmony Korines Wallabees med upp och nervända kors som figuerade i första numret av tidningen Bibel 1998.
Harmony Korine äter hamburgare i en Marc Jacobs reklam för våren/sommaren 2008.måndag 12 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
