Fackombudsmannen

Igår kväll tittade jag på Janne Josefssons ”Debatt” på Svt. Huvudämnet i gårdagens program var hurvida LO:s ordförande Vanja Lundby Wedin skulle sitta kvar på sin post eller inte, som har diskuterats flitigt i både medier och på arbetsplatser den senaste tiden. Personligen tycker jag att hon ska lämna sin post.
Nu vill jag dock inte prata om hennes agerande (icke agerande) eller politik överhuvudtaget utan om den stereotypa fackombudsmannen. Igår när jag såg programmet insåg jag att det finns en hel drös där ute i landet! Fackombudsmän som ser precis likadana ut och med sina hemliga klädkoder och attribut känner dom igen varandra på fabriksgolven. Mustaschen är obligatorisk, och då talar vi inte om den ironiska mustaschen, vi pratar en större vältrimmad variant som doftar 70-tal. Frisyren lika så, ofta ett fluffigt lite längre hår och gärna ett par glasögon till, stålbågar förstås. Fackombudsmannens stil är manlig och inspirerande tycker jag. Ofta bär han en skjorta avslappnat med uppkavlade ärmar och två-tre knappar uppknäppta så att man kan ana en manlig bröstbehåring, och till det alltid jeans. Som pricken över i så finns det oftast gamla tatueringar på fackombudsmannens underarmar tillsammans med svetsbrännmärken.